har såhär på kvällskvisten suttit och skannat igenom internet efter något fint att handla hem i klädväg. det är verkligen lättare sagt än gjort.
just nu befinner min kropp sig i ett så kallat "mellanläge", den är inte lika stor som förut men har inte heller kommit tillbaka till sin forna form. det är INTE kul att handla kläder i denna storlek då man vet att det är för stort, men att gå omkring i gravidbyxor och leggings är inte hållbart i längden.
härom dagen tog jag mig i kragen och gick ut på stan för att hitta ett par nya jeans (mina gamla går precis att knäppa, men jag tar icke på mig sånt som får mig att känna mig som en stoppad korv). maken tog Ludwig och jag gick och strosade i affärerna. första misstaget gjordes, handla samma modell som tidigare (skinny och stuprör med låg midja). såg ut som om jag vore sådär tre storlekar större än vad jag var. jahapp, nu då? hittade till slut ett par i ultramegasuper-strecht för en billig peng som är helt okej. detta med motivet att jag faktiskt är på gång tillbaka, sakta men säkert, till mitt gamla jag (om än inte lite mer uttänjt).
till saken igen, efter kvällens forskande bland håliga tröjor, t-shirtar som slutar precis under tuttarna och helt knasiga klänningar, så ska jag helt enkelt strunta i att handla mer kläder på ett tag. min kropp måste få dra ihop sig i sin takt och modet måste banne mig bli mer normalt för att tilltala mig igen!
jag har inte tränat alls denna veckan, sömnbristen har sagt sitt och min vakna tid går till att underhålla min son och sköta hemmet alt. mig själv. det är viktigt att våga prioritera bort träningen ibland, vare sig jag eller Ludwig mår bra om jag tvingar iväg mig för att jag måste. träning för mig ska vara relativt kul och få mig att må bra, har jag sovit alldeles för lite dagarna innan så kan jag lika gärna skita i det. sannolikheten till att jag skulle ha somnat på motionscykeln om jag hade tränat idag, är väldigt stor!
istället försöker jag hålla igång mitt viktväktande genom Points och helt annat tänk än LCHF. jag saknar det, LCHF alltså, men den fungerade inte alls tillsammans med amningen. mer om detta i ett eget inlägg känner jag.
nu blir det allt att försöka sova en sväng, ögonen grusar sig och ryggen är redan stel. som tur är har maken nattat Ludwig precis efter ett litet skrik-kalas, så jag hoppas att han låter mig sova en stund innan det är tid för lite mer mat/ny blöja/massa kärlek från mitt håll.
Kommentera