den 6:e februari i år vaknade jag som vanligt av ett ilsket alarm kl 04:00. jag hade känt mig konstig i ett par dagar men trodde att det berodde på att jag varit mycket sjuk den senaste tiden.
men denna morgon släppte inte känslan av att "något inte stod helt rätt till" i min kropp. jag funderade och funderade medan jag gjorde mig klar för jobbet, på cykelturen till tåget och på den korta tågresan. sen slog det mig; jag borde testa mig, bara för att få det bekräftat att jag inte är gravid. p-pillerna som jag smaskat i mig på löpande band i nästan 10 år, borde ju inte bara sluta fungera så där fanns aldrig någon egentlig tanke på att jag kunde vara gravid. detta skulle bara vara för att utesluta en graviditet helt enkelt.
jag öppnade på jobb och körde frukostrusningen i ett rasande tempo tills jag fick sällskap av en kollega vid 9. då vadade jag i snöslask över gatan bort till apoteket och köpte ett test. tillbaka till jobb snabbt som attan och in på toaletten, fram med stickan och sen var det bara att vänta. den väntan kändes som en hel förbannad evighet och jag hann kolla på den sabla stickan säkert 20 gånger innan ens halva tiden hade gått. tidigare än utsatt visade stickan att jomenvisst, gravid var jag, men det var tidigt.
samtidigt som jag blev ordentligt överraskad så infann sig aldrig chocken. det kändes vettigt, precis som när man hittar den pusselbiten som löser hela pusslet åt en. nu visste jag varför jag mådde som jag gjorde, varför kroppen var öm och skallen trög. det var något nytt, något intressant och spännande som hände med mig och mer intressant skulle det dock bli, kvar var ju att berätta nyheten för min man...
en sticka blev senare två, bara för att vara helt säker.
