det kvinnliga könet har alltid varit ett mysterium för mig.
jag har alltid föredragit att leka/umgås med killar. där är konversationen rak och ärlig, även om det kan göra ont ibland om man får höra något man inte gillar. med tjejer är vägen oftast så satans lång innan man kommer till sanningen.
-"klär jag i dessa jeansen?"
-"åh, du ser supersnygg ut i dem!" (sen himlas det med ögonen när man inte ser och skitsnacket börjar). ja, bara ett exempel men ett väldigt bra sådant!

jag orkar inte med detta. tycker du så pass lite om mig att du måste tala illa om mig bakom min rygg? då är jag faktiskt hellre utan ditt sällskap.
kan du inte berätta för mig att du tycker att jag har gjort något fel (för vem fan är perfekt?!)? då kan jag aldrig bli bättre.
är din definition av att vara "rak" och "framåt" med alla dina åsikter, att du plockar bort en i smyg på Facebook? leta rätt på en ordbok och slå upp orden; ärlig, konversation, rakryggad. slå samman dessa ords betydelse och där har du precis vad du inte gör!

men gud stänger inga dörrar utan att öppna ett fönster, det är sånt här som får en att verkligen uppskatta dem som är ens vänner i vått och torrt, samt vem som är dina bekanta och sådana du kan klara dig utan!

nu har man ventilerat dagens irritation och kan lägga det åt sidan för stunden!

Kommentera

Publiceras ej