när man har fött barn, så hatar kroppen dig. den är tjock, vätskefylld, degig och hormonstinn. det är inte så mycket att göra åt, det är "konsekvensen" av att ha burit ett barn i 9 (eller i mitt fall 8) månader.
vägen tillbaka till sin normala kropp är ingen dans på rosor för de flesta, men det finns ju dem som knappt gått upp i vikt, som har samma storlek i jeans som förut och som faktiskt slipper den något jobbiga tid efteråt. för ett par minuter sedan hatade jag de personerna! jag svor och fräste, spottade och stampade i golvet så fort jag läste eller hörde om någon som slapp allt detta dryga.
jag kände hur pulsen började rusa när jag öppnade instagram för en liten stund sen och såg en mamma som tappat i vikt, dvs hon väger mindre idag än innan hon blev gravid. hon ser helt ljuvlig ut och verkar må minst lika bra som hon ser ut!
mina andetag gick från normala till att nästan börja frusta och fragdan höll på att bildas i mungipan. men istället för att bli tokig på henne och hennes lycka, så blev jag faktiskt förbannad på mig själv. vem är jag som missunnar någon annan detta? det är mitt eget fel att jag inte har gått ner mina kilon än, ingen annans. det är jag som sitter och tjoffar i mig kakor, choklad och SKIT utan att egentligen tänka efter. det är jag som sitter klistrad vid tvn när plutten sover, istället för att ta med honom ut i barnvagnen (han sover lika bra där) och ta en promenad.
jag hade en plan för träningen denna veckan, men har verkligen mått sisådär. förkylningen sedan förra veckan hänger på och igår fick jag även ont i halsen. i flera år har jag tränat trots att jag varit sjuk, och jag vet att det kommer att gå, men på tredje dagen efter jag har tränat är jag sjukare än någonsin förut. så jag bojkottar gymmet idag också och packar ner Ludwig i vagnen, ringer efter mamma och så ska vi banne mig ta oss en fet promenad!
det lilla man gör spelar roll.
så var glad för varandras skull och låt det peppa er själva att ändra gamla, unkna vanor!
min stora kille, hela tre månader gammal idag. du är min glädje här i livet!
