såja, nu kör vi igen.
blogg nr 752 och jag ska försöka hålla liv i denna ett tag. de andra har dött ut efter ett tag då jag inte har haft tid att underhålla dem, men nu gör jag inte så mycket mer än att springa på barnmorskebesök och shoppa babykläder, så det borde väl gå.
detta med att vara höggravid har verkligen sina uppochner-sidor. jag väntar hela tiden på nästa spark, nästa toalettbesök, en ny bristning på magen o.s.v.
den som säger att det är ljuvligt att vara gravid i 9 månader antingen ljuger eller så har hon varit fångad i en rosa bubbla hela tiden, för det är så mycket som pågår i kroppen samtidigt att den någon gång kommer sätta sig på tvären och säga "nej tack, glöm detta nu!".
samtidigt är man helt överlycklig och chockad över att det kommer bli en liten individ av det hela, att man vaktar det viktigtaste man någonsin har gjort genom sig själv. det är en otrolig känsla, nästan som adrenalin.
den som säger att det är ljuvligt att vara gravid i 9 månader antingen ljuger eller så har hon varit fångad i en rosa bubbla hela tiden, för det är så mycket som pågår i kroppen samtidigt att den någon gång kommer sätta sig på tvären och säga "nej tack, glöm detta nu!".
samtidigt är man helt överlycklig och chockad över att det kommer bli en liten individ av det hela, att man vaktar det viktigtaste man någonsin har gjort genom sig själv. det är en otrolig känsla, nästan som adrenalin.
för att ploppa min egna lilla bubbla lite, så kommer jag att berätta om vardagen hemma, om vad som redan har hänt i vårt liv och lite om vad som händer nu dagarna innan vårt hjärta bestämmer sig för att titta ut.
jag censurerar inte, så akta er om ni är känsliga.
Kommentera